Den här ponnyn betyder så gud vet inte vad så mycket för mig. Allt började med att pappa hade en kompis, vi kallar henne för K hon hade en dotter som heter Rebecca, som jag fortfarande känner och är en av mina närmsta vänner. Vi for till en liten by utanför Boden och skulle kolla på denna ponny som hette PLUTO då. Vi fick hämta han in ifrån hagen och jag minns allt så detaljerat. Så fort man kom till hagen kom han springande och ville komma in. Det var halkigt och han som inte hade nå skor var det ingen lek för precis. Vi kom fram till stallet, och ställde upp han på gången. Stallet var litet, vitt och mysigt. Vi borstade på han och klappade han som man gjorde när man var liten. Jag och Rebecca började skratta hur mycket som helst nät han gned baken mot väggen för han tyckte det kliade så fruktansvärt mycket innanför svansen. När jag åkte därifrån spred lyckan sig igenom hela mig. Jag ville ha honom. Sen på Söndagen så for vi och provred, han var lite pigg eftersom han hade stått va 1 och en halv månad. Det syntes ganske väl på honom han såg ut som en söt liten tunna! Både jag och Rebecca red han. Jag tyckte det gick JÄTTEBRA, bara att han välldigt pigg. Där visste jag det, HAN SKA JAG OCH REBECCA HA! Jag var jättetaggad på det. Satt hemma och radade upp alla grejer jag skulle ha till honom gång på gång. Sen kom dendär Måndagen som jag hade väntat så förbaskat länge efter! Jag tog med ett flecetäcke och massa ryktborstar till skolan. Jag var okonsentrerad hela dagen. Skolbussen kom. Jag hoppade på den och hoppade av hemma. Började gå till stallet. Såg en transport komma rullande efter vägen. ÅHNEJ tänkte jag det är han jag missar den. Så jag börjar SPRINGA den där 1 kilometern till stalle! Och när jag kommer dit så står han i hagen och kutar runt som en tok fast på ett bra sätt! Skulle leda in han SJÄLV för första gången! Liten som jag var då och okunnig, så hade jag ju inte så värst mycket kontroll. Han trängde sig före mig och kutade in efter hästen som heter Linda. Lindas ägare, som vi också kallar för L, stoppade in han i boxen och väntade tills han lungnat ner sig. Han som hade gått på lösdrift i hela sitt liv och som då bara var fyra år förstod ju ingenting och hade PANIK! Så när jag skulle ta ut han så pressade han hur mycket som helst på mig och kom såklart till slut förbi. L tog hans grimskaft och läxade upp han litegrann för att han skulle få lite respekt. Jag fick göra exakt lika dant, och kan ni gissa. När jag lade handen i hans panna sänkte han huvudet. Efter det gnäggade han alltid när jag kom och jag var helt förälskad i den här ponnyn. Så kom Onsdagen när jag skulle rida han hemma för första gången. Red somsagt med ledare, men skötte sig det gjorde han lillgubben. Allt gick och allt flöt på. Såklart hade vi motgågar när han bara sprangiväg när man satt på honom och blev stressad med två små ovana ryttare som jag och Rebecca var då. Men jag kommer i håg ett ridpass, min kompis Hanne följde med mig. Mitt humör var på topp och ponnyn skötte sig så bra så det gick inte. Skulle ta en galopp i djupsnön, och GISSA en traktor börjar pipa, Pluto får panik och tokspringer och bockar av panik. Han sprang runt ett tag.. Jag hade panik och grät, jag trodde han skulle springa upp emot järnvägen vilket han inte gjorde. Efter ett tag ropade jag på han och visslade.. Då kom han springande emot mig och jag fick fast han. Sen stod han rätt så ofta och hade svårt att stå still när man borstade. Men bättre det blev det. Och smalare, det blev han också. Sen så började allt tokvända.. ALLA ridpass gick åt skogen. Jag grät och skrek JAG VILL INTE HA KVAR DEN DÄR DUMMA PONNYN! Sen när han väl stod inne i boxen och jag var med honom fick jag dåligt samvete och började grina och krama om honom och säga.. JAG ÄLSKAR; JAG SKA ALLDRIG LÄMNA DIG PLUTO ♥ . Sen kom det.. Beskedet, jag inte velat ha.. Det jag ALLDRIG någonsin vill ha igen. Pluto skulle hem. Han var försvår för både mig och Rebecca. Jag minns såväl sista dagarna med honom, jag fotade hur mycket som helst och jag grät och kramade han pussa han och allt borstade han som ett psyk. Sista gången jag var hos honom var jag där i fem hela timmar. Jag kunde gjort till flera tusen, miljoner timmar om så gick. Jag grät hela vägen. Jag grät mig till söms fler veckor och månader efter. För folk, för vänner, familj.. Ja alla.. Så fort jag såg en bild på han började jag grina..MIN ÄLSKADE, SAKNADE PONNY.

Sommaren kom jag gick in på Bodens Ridklubbs pixbox, bara fö "skojj" skull. Dom hade fått nya ponnys, så jag var ju riktigt nyfiken. Ser en bild på en fuxponny som påminner om en ponny som älskade en flicka och en flicka som älskade en ponny. Klickar på bilden. Det är MIN älskade Pluto.. Började grina och ville byta till BRK, (red på LRK den tiden) Men mina föräldrar bara NEJ.. Åkte dit en gång och han kom springande och gnäggande som vanligt som han alltid hade gjort. Tårarna rann. Jag var ÖVERLYCKLIG, Pluto.. Var där mitt framför ögonen på mig. Men i en hage som jag inte fick gå in i. Jag kunde inte kalla han MIN längre. Han stod på ett annat kontrakt och han var inte ens nära min eller Rebeccas. Sen ca ett år senare böt jag till BRK och började rida Pluto. Vi har utvecklats så himla mycket på ett år tills idag. Just nu är jag på ett ridläger, och har just PLUTO. Det är sån tur att jag fick han till sist. Först när jag skrev det här, så börjar det kännas verkligt. Det HAR HÄNT. Tårarna strömmar ner för mina kinder just nu.. Jag har förlorat han en gång redan, ALLDRIG mer. 

 

Allra första gången på hans rygg.. ♥

 

Senaste gången med han... Världen finaste ponnyskrutt,du betyder ALLT♥.. Men jag saknar när du var min och de gör mig fortfarande deppig..

 

Som denna dikt säger.. "Det är när man förlorar sin häst man inser hur mycket den betyder" Har ALLDRIG haft denhär känslan med någon ponny. Är jag GLAD.. Jadu då går ridpasset helt över förväntan. Är jag på dåligt humör. Då går ridpasset helt jäkla kasst. Men det är bara några gånger det blir så. Oftast när jag sitter på denna ponny blir jag alltid jag. Oavsett vad! Jag skiner alltid upp när jag rider han. När jag är med han blir jag också helt glad. HE MAKES ME HAPPY! Om det går bra ett ridpass kan jag leva på det i veckor.