Alla har varit där någongång, och alla löser det på olika sätt, skaffar en ny häst eller ponny, slutar helt eller fortsätter kämpa. Jag vill bara ge en stoooor kram till er som aldrig ger upp på sin häst eller ponny, utan försöker jobba igenom ens svacka och bli ännu starkare ihop. DET om något är kämparglöd. (undantag med skador osv, eller en ponny som abslout inte passar det man tänkt göra, eller att man absolut inte matchar ihop). 

 

Men det jag vill få fram är att man aldrig ska ge upp, hur tjurskallig din häst eller ponny än är så ge aldrig upp. Nu vet jag att det kommer sitta folk där bakom skärmen och tänka "Men man ids inte vänta hur länge som helst, det är inte ens roligt.. Vilken människa kan ens skriva 'Ge aldrig upp'?!". 

 

Alla ryttare, ponnyer och hästar har svackor där inget går som man tänkt sig, ALLA. Så hur kul är det då att säga, nää.. Jag och min ponny passade inte ihop så jag sålde den och skaffade en ny. Istället för att säga vi klarade det, vi växte ihop som team och vi är såå taggade på att visa dom som trodde att vi inte kunde att VI KAN. 

För jag är the hell sure att hur många nya ponnyer eller hästar man än skaffar sig kommer man alltid ha svackor.

 

Har ens häst börjat stanna på träningarna eller tävlingarna, miska på hoppträningarna och gör något roligt istället, för jag antar att ingen häst glömmer hur man hoppar.. Och kom till hopptävlingarna och var på tipptopp och låt publiken undra vad du gjort för att komma tillbaka, och säg att medicinen var att göra något roligt ihop istället för att träna stenhårt hela tiden. 

 

Håller ens häst på att dra ned huvudet hela tiden och dra tyglarna ur handen på en, kolla upp olika bett den tycker är bekväma och testa olika längder på tyglarna och känn vad som känns bäst.

 

 en häst som testar vart en ryttares gränser gå ordentligt mycket, GE DIG INTE. Fortsätt träna ihop, och ge alldrig upp. 

 

Börjar säga emot i dressyren? Men måste ridas igenom! Minska dressyrpass på bana, och rid lösgörande (böj, ställ, sidvärts osv) i skogen för att hitta frammåtbjudning och inte nöta runt och runt på ridbanan hela tiden.

 

Kan skriva massor med meningar om vad ens svackor kan handla om. Men ibland gäller det att tänka mer logisk och anpassa sig efter hästen, hur kan jag lösa det här? Hur ska vi förbättra det här? Hur ska vi växa ihop?

 

Något jag tycker är extremt viktigt är att lära känna varandra från marken och inte bara komunicera med varandra medans man rider. Det är så mycket som sitter i grunden och handlar om respekt och kommunikation mellan häst och människa. En till grej är att man alltid ska vara lika tjurig tillbaka, och att man alltid ska vara bestämd, lugn och positiv. Med den inställningen kan man komma långt! 

 

Så om jag får välja då? Jag skulle lätt välja att ALDRIG GE UPP, gud så härligt det hade varit att växa ihop som ett team och kunna säga att man kan sin ponny bättre än någonsin och att man är mer taggad än någonsin på att visa dom som alldrig trodde att man kunde att man KAN. Att det var värt dom där tårarna.. Prove them all wrong..